Basutställning Kustland

Del av en hyddbotten från äldre stenålder, mesolitisk tid. Intagen som ett preparat för närmare undersökning samt för utställningsändamål. Består av ett utsnitt, en marksektion till en hyddbotten med del av kökkenmödding bevarad, d v s matavfall i form av en ansamling ostron- och musselskal. Preparatet är torrt och avgränsas med pallkrage vilken är placerad på en träpall på golvet. Innehåller olika kulturpåverkade jordlager, sand, sten, skalgrus och ostronskal. Kvarlämnade fynd, bearbetat flintavfall ligger kvar på ytan av hyddgolvet. Hyddan och omgivande boplats hör till Sandarnakulturen, ca 7700 - 8 000 år för nu.

Collapse text

Trefotsgryta. Dekor utsida horisontala drejfåror. Drejåsar och "snördekor" på mynningsrand. Insida ställvis svart glasyr. Merparten av kärlet är mycket sotig på utsida-botten. Endast ett ben bevarat.

Landskap Bohuslän

Collapse text

Del av medeltida kogg, totalt 50 delar skeppstimmer i olika dimensioner av ek. Konserverat under mer än två år på Vasavarvet i Stockholm 1982. År 1985 kom vrakdelarna åter till Bohusläns museum och under 1988 - 1990 var den med i utställningen: "En kogg kommer lastad"...som även visades i Stockholm och Åbo i Finland.

År 2008 provtogs och daterades bitar av trävirket i Danmark. Det visade sig att det analyserade virket kommer från ekar som fälldes omkring år 1365. En del av träden kan ha avverkats så tidigt som 1345. Skillnaden i tid kan bero på att skeppet reparerats rejält ungefär tjugo år efter att det först började användas.
Exakt var virket kommer ifrån är osäkert, men det kommer från åtminstone två olika områden. Två av proverna kommer troligen från Fyn och Själland i Danmark. De andra passar ihop med växtplatser i västra Danmark och Tyskland.
Mollökoggen har nu blivit lite yngre än man tidigare trott. En tidigare kol 14-datering (C-14) pekade mot att fartyget hade byggts mellan år 1120 och 1300. Men med den nya dateringen 1345-65 är Mollökogen bara lite äldre än den välkända Bremenkoggen, som är daterad till år 1380.

Se Bilagepärmen UM23101 för rapporten The Mollö Cog Re-Examined and Re-Evaluated. Staffan von Arbin, Aoife Daly. The International Journal of Nautical Archaeology, 2012.

Bildnegativ:
UMFA54633 Mollösundskoggen
UMFA53590 Utställningen En kogg kommer lastad.
UMFA53811 Koggen lastas i en container, 1989-05-25

Se Bilagelådan med kopia på:
Rapport ang. dokumentation av vraket från Östra leran, Mollösund, Bohuslän företagen 1982-05-10 - 14 av Ole Lisberg Jensen och Bert Westenberg. Uppmätningsskisser av delarna.
Vraket i Östra leran vid Mollösund på Orust. Meddelanden från Marinarkeologiska sällskapet nr 3 årg 4 1981.
Koggen från Mollösund. Meddelanden från Marinarkeologiska sällskapet nr 2 årg 6 1983.
Hansson, Wilhelm: Hansakoggs-vrak till nya länsmuseet i Uddevalla? Ur Södra Bohusläns övärld. Från Gåsö till Marstrand, Göteborg 1983, s. 96 - 98.
Unikt fynd vid Mollön - Hansans båt bärgas. Dagens Nyheter 1981-08-12
Sturm, Claes: En koggbotten lägger till. Dagens Nyheter 1988-06-28

Korrespondens mellan Alexandra Grille och Staffan von Arbin 2003-09-22 rörande fyndet.

Provtagnings-PM med foton av Staffan von Arbin 2008-04-11 samt Dendrokronologisk rapport med fynddokumentation från undersökningen 2008, dendro.dk rapport 10:2008 Mollökoggen, Sverige av Aoife Daly, Dendro.dk 2008 05-22. Ang. provtagningsdelarna, Se Placering.

Collapse text

Koppartacka, gjuten i öppen, oval form. Del av medeltida skeppslast. Koppartackan är ett av fynden i det skeppsvrak som påträffades 2003 utanför Skaftö i Lysekils skärgård. Vraket bedöms vara ett långväga handelsfartyg från 1400-talet.

"Vraket är daterat genom dendrokronologi (årsringsdatering) till omkring år 1440 och visar att man vid byggandet av skeppet använt ekar som vuxit i nuvarande Polen. Det var vid förlisningen lastat med bland annat kalk, tegel, ekplank, tjära, järn och koppar.

Skeppet har varit klinkbyggt, enmastat och försett med rak akterstäv och svängd förstäv. Förstävens form och det klinkbyggda skrovet visar att vi har att göra med en skeppstyp som konstruktionsmässigt skiljer sig från de medeltida så kallade koggarna. Skaftövraket har i stället stora likheter med det skepp som avbildas i Danzigs stadsvapen från år 1400, och som i en samtida beskrivning omtalas som en "holk". Man vet genom historiska källor att det fanns flera stora skeppsvarv i Hansastäderna Danzig (nuvarande Gdansk) och Elblag under sen medeltid.

Skeppets last, som till stora delar fortfarande är intakt, består bland annat av murtegel, koppar, tunnor med bränd kalk och tjära samt sågade ekplankor. Lastens sammansättning och bevarandegrad gör den ovanlig, även i internationell jämförelse.

Under 2006 samlades prover på Skaftövrakets last in för analys. Analyserna visar att kalken med stor sannolikhet kommer från Gotland och att planklasten, i likhet med virket i skeppsskrovet, är av polskt ursprung.

Arbetshypotesen är att skeppet haft sin hemmahamn i Gdansk/Danzig, och att det var på väg från Östersjön till någon Nordsjöhamn när det av någon anledning sprang läck och sjönk.

Collapse text

Koppartacka, L 30 cm x B 16 cm, vikt 10 kg, gjuten i öppen, oval form. Del av medeltida skeppslast. Koppartackan är ett av fynden i det skeppsvrak som påträffades 2003 utanför Skaftö i Lysekils skärgård. Vraket bedöms vara ett långväga handelsfartyg från 1400-talet.

"Vraket är daterat genom dendrokronologi (årsringsdatering) till omkring år 1440 och visar att man vid byggandet av skeppet använt ekar som vuxit i nuvarande Polen. Det var vid förlisningen lastat med bland annat kalk, tegel, ekplank, tjära, järn och koppar.

Skeppet har varit klinkbyggt, enmastat och försett med rak akterstäv och svängd förstäv. Förstävens form och det klinkbyggda skrovet visar att vi har att göra med en skeppstyp som konstruktionsmässigt skiljer sig från de medeltida så kallade koggarna. Skaftövraket har i stället stora likheter med det skepp som avbildas i Danzigs stadsvapen från år 1400, och som i en samtida beskrivning omtalas som en "holk". Man vet genom historiska källor att det fanns flera stora skeppsvarv i Hansastäderna Danzig (nuvarande Gdansk) och Elblag under sen medeltid.

Skeppets last, som till stora delar fortfarande är intakt, består bland annat av murtegel, koppar, tunnor med bränd kalk och tjära samt sågade ekplankor. Lastens sammansättning och bevarandegrad gör den ovanlig, även i internationell jämförelse.

Under 2006 samlades prover på Skaftövrakets last in för analys. Analyserna visar att kalken med stor sannolikhet kommer från Gotland och att planklasten, i likhet med virket i skeppsskrovet, är av polskt ursprung.

Arbetshypotesen är att skeppet haft sin hemmahamn i Gdansk/Danzig, och att det var på väg från Östersjön till någon Nordsjöhamn när det av någon anledning sprang läck och sjönk vid Bohuskusten.

Collapse text

Stor omålad kista med dekorerad kistplåt.
Högt och kupat lock, nertill utskjutande fotlist. Sinkade fogar. Lås med stor dekorerad kistplåt på framsidan. Nyckel saknas.
På kortsidorna handsmidda järnhandtag. Locket fästat med två handsmidda gångjärn som går upp över locket och ner på kistans baksida
Invändigt omålad.
Maskhål. Sliten.

Collapse text

Rektangulär grönmålad kista med snedställda sidor. Platt lock, klätt med svartmålad kanvas, fästad med kraftiga stift/spik. Nertill löper en profilerad utskjutande svartmålad list.
Kortsidorna har svartmålade kraftiga fästen för handtag tillverkade av sjömansmässigt slagna rep.
På framsidan en sköldformad nyckelskylt. Utanpåliggande lås. Nyckel saknas.
Inuti målad med ljusgrå färg. På höger sida enkel läddika utan lock.
Troligen tillverkad av ägaren.

Collapse text

Del av (halv) kruka m en hänkel och fot bevarad. Dekorerad med ett band av röda och gröna blommor på utsida av buken. Drejfåror på nedre del av buken. Drejåsar runt mynningskant. Gods ljust gulaktigt. Glaserad både på in- och utsida med gul glasyr.

Collapse text

Stekfat av yngre rödgods med handtag. Skadat, i princip halverat. Fatet har ursprungligen haft tre ben, men nu finns endast två kvar. Insidan är täckt av rödbrun glasyr. Undersida något sotig.

Landskap Bohuslän

Collapse text

Svartvitt fotografi i fotoram av koppar i jugendstil.
På fotografiet antecknat: Agnes i Nöklävi
På ramens baksida antecknat:
Karl Gustaf Bernhardson
grundsund
Tyft 1939
gjod av mig

På fotografiets baksida antecknat: Agnes i Nöklävig.
Tryckt text: Olof Ekstrand
M. Jacobsons efträdare
LYSEKIL
Plåtes förvaras.

Collapse text

Skåpskänk. Underdel med tre utdragbara lådor. Överdel med två öppningsbara profilerade dörrhalvor. Tre invändiga hyllplan. Krönlist och fotställning.
Ovan dörrarna målade initialerna K . I . B . S .1840 . S . B . S

Sekundärt målad i grönt med detaljer i engelskt rött och med – troligen – återskapat rosmåleri.
Invändigt blåmålad.

Collapse text

Vägghängt bemålat hörnskåp.
Utskjutande profilerat krön. Tredelat framstycke där sidorna har två speglar vardera. Profilerad spegeldörr som stängs med enkel tvärslå.
Väggarna baktill står i 90 graders vinkel mot varandra för att passa ett hörn.
Sekundärt målad i brunt med – troligen – återskapat rosmåleri.
Inuti finns två hyllplan.

Skadedjursangrepp baktill.

Collapse text

Kaffepanna av koppar med fals, 3 L, för tillagning på järnspis.
Rund panna med S-formad kluven pip och lock. Invändigt förtennt. Välvt lock med lockknopp av rullad kopparplåt. På locket instansat "3 L".
Sotig utsida nertill.

Collapse text

Föremålet visas i basutställningen Kustland, Bohusläns museum, Uddevalla.

Galjonsfigur från mitten av 1800-talet föreställande kvinnofigur iförd en löst draperad klädnad som bildar böljande veck. Kvinnan blickar mot skyn, har en uppsatt frisyr med stor knut i nacken och nedfallande lockar vid öronen, nakna axlar och hon håller klänningens överdel med vänster hand över bröstet. Baksidan är delvis obearbetad.
Figuren är skuren ur ett stycke trä, krederad och bemålad.
Nuvarande bemålning är med största sannolikhet utförd av C G Bernhardson med håret i guld, klänningens överdel ljusblått, nederdelen grå, baksidan och en del av framsidans nederdel svart.
Nertill på galjonsbildens framsida har Bernhardson skrivit med röda bokstäver:
"Flamingo Great Britain", troligen namnet på ett fartyg, kanske det som galjonsbilden en gång hört till. Uppgifter saknas om fyndomständigheter.
Upphängningsögla på baksidan med nylonsnöre.
Torrsprickor, färgbortfall som målats över.

Collapse text